Proprioception

Innan vi går vidare och diskuterar funktionell rörelse och träning vs fitness ägnar jag ett helt inlägg åt proprioception då detta är en otroligt viktigt faktor i det hela.

Såhär står det på wikipedia:
”Proprioception är varje människas förmåga att kunna avgöra de egna kroppsdelarnas position, vilket är en del av ens kroppsuppfattning. Detta fenomen kallas även djupsensibilitet och är nödvändig för att kunna hålla balansen. För att kunna detta använder sig kroppen av en särskild sorts receptorer, proprioceptorer. Receptorerna registrerar ledernas lägen genom att registrera spänningen i muskler och senor. Viktigt är att denna information oftast inte registreras medvetet av oss. Receptorerna skickar informationen i lillhjärnsbanor i ryggmärgen till lillhjärnan där beslut om åtgärd fattas. Då vi blundar och medvetet försöker avgöra i vilken vinkel vårt knä (exempelvis) är böjt i leds informationen från proprioceptorerna till somatsensoriska cortex där informationen görs förståelig för oss.
Det finns tre typer av proprioceptorer:
Golgis senorgan: Till våra skelettmuskler är senor kopplade. Dessa har vid alla tillfällen en viss spänning. Minimal, maximal eller ett värde däremellan. Denna spänning mäts i golgis senorgan (senspolar).
Muskelspolar: På samma sätt som musklernas senor, sträcks eller förkortas skelettmusklerna vid minsta lägesförändring. Denna skillnad i längd uppfattas av muskelspolarna som också uppfattar hastigheten av denna längdförändring.
Berörings och tryckreceptorer: Dessa är lokaliserade omkring våra leder och mäter ledernas lägen och rörelser.
Tillsammans utgör dessa ovannämnda faktorer en essentiell del av vårt medvetna och omedvetna rörelsemönster. Utan dessa skulle bara en sån sak som att fylla ett glas med kranvatten vara förknippat med en enorm koncentration. En frisk människa kompenserar automatiskt för viktökningen till följd av vattnet och slipper samtidigt tänka ut var hon ska placera fötterna för bästa balans. Proprioception gör det också möjligt för en människa att röra sig genom ett rum där det är helt mörkt.
Proprioception kan användas av poliser för att avgöra om en bilförare är berusad. Man ber denne att blunda och sätta fingret på näsan. Normalt klarar människor detta med högst några centimeters fel, men berusade har betydligt svårare att klara detta. Människor som har skadat detta sinne har svårt att röra sig och måste hela tiden koncentrera sig på var de placerar fötterna.”

Det är inte helt ovanligt att jag får kunder som hela tiden håller huvudet på sned åt ett håll eller när de lägger sig på bänken lägger båda benen på en sida medan de själva tror att de ligger rakt. Proprioceptionen fungerar inte som den ska och kroppen har fått ett snett normalläge. Områden med smärta brister också ofta i proprioception. Så vad kan vi då göra för att hjälpa till att ”kalibrera” proprioceptorerna?

Beröring, massage, tryck Det behöver inte vara precis där du har problem/smärta utan någon annan del av kroppen som behöver mer stimulans. Prova dig fram.
Rörelse En promenad räcker inte utan du behöver befinna dig i ytterlägena av normalt rörelseomfång. Stå på ett ben i två minuter och se hur många olika rörelser du kan utföra utan att tappa balansen (gör du det så fortsätt bara övningen) Vet du inte vad normalt rörelseomfång är? Titta på en tvååring! Postural träning handlar mycket om just detta att testa av normalt rörelseomfång och förmågan att stabilisera kroppen i den nya rörligheten.
Naturen Bästa tränaren för proprioceptionen. Ut i skogen, upp och ned, över stock och sten. Gärna i ett par barfotaskor så att du känner underlaget. Ju mer utmanande terräng, desto bättre.

Lycka till!